Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘harry potter’

Till Hampstead Heath var det en station från Gospel Oak. Tågen såg ut ungefär som våra tvärbanetåg, öppna med mycket plats att stå på (och betydligt högre i tak än på många av Londons tunnelbanetåg…) och resan tog tre minuter och eftersom tåg går på räls riskerade jag inte att gå vilse.

Huset i Hampstead Heath där John Keats en gång bodde

Egentligen vet jag inte om jag tycker att jag får ut någonting av museum men jag kände mig tvungen att göra annat än att bara dricka öl.

En av Fanny Brawnes (Keats’ donna) kreationer

På sängen (?…) ligger en bok med ytterligare designer

Keats säng

Inträdet låg på £5 och för det får man en biljett som är giltig i ett år, om man nu skulle vilja gå dit igen. Kvinnan som jobbade där verkade ganska angelägen att få mig att stanna för en Keatsuppläsning, men jag kände mig som vanligt stressad så jag avböjde. Jag hoppas att uppläsaren fick lite publik i alla fall.

Det var sedan tänkt att jag skulle köpa ett par öl på Kris Wines och sätta mig i någon park och dricka dem. Tyvärr verkade butiken ganska svåråtkomlig, trots att den synbarligen låg nära området jag befann mig i. Det skulle ta tjugo minuter att gå från Kentish Towns tunnelbana och det gick inga bussar i det området. Så jag gick tillbaka till stationen och köpte hallon och frågade om den snabbaste vägen till Tottenham Court Road. Glädjande fanns det en buss precis runt hörnet som stannade där, så jag tog den och hoppades hitta en butik med okej öl inne i staden.

Tottenham Court Road, dit Hermione transfererade Harry och Ron när bröllopet anfölls av dödsätare och ministeriefolk. Jag föreställer mig dock alltid att det är kylig senhöst och skymning när de går in på caféet. Vilket så klart inte stämmer, det är i själva verket högsommarvärme (får vi anta) och eftermiddag.

På förhand ville jag spana in bokaffärer på Charing Cross Road och Cecil Court men jag var stressad, stressad och stressad, det blev bara snabba glimtar från gatan. Var skulle jag finna öl? Jag hade kallt antagit att man utan problem skulle kunna få tag i någon Fuller’s eller liknande. Fel, fel, fel. Först gick jag in på Three Greyhounds, en Nicholsonspub (i England är pubkedjor väldigt vanligt, och ofta har bryggerierna egna kedjor med pubar som de driver) på Greek Street i Soho, ett ganska trevligt ställe i puböknen Soho. Fyra handpumpar där Timothy Taylor’s Landlord och Westons Old Rosie Scrumpy tycks vara fasta, de fanns åtminstone även förra gången jag besökte puben.

Det var minst två timmar sen jag drack en öl och jag behövde något för att hålla igång. Jag valde en pint St Austell Proper Job och satte mig på uteserveringen. Humle, beska, gräs och blommor. Länken säger American Pale Ale, vilket jag tycker är helt fel. Det finns i så fall inga brittiska india pale ales kvar, för i min erfarenhet är det ungefär så här landets IPA brukar smaka.

Jag frågade bartendern om hon visste var jag kunde hitta någon intressant öl och hon föreslog en off-license hundra meter därifrån, men den visade sig tyvärr inte ha något av intresse utan mest usla burkar. På gatan just utanför var det det en liten marknad, så jag passade på att köpa bröd och en bit Montgomery’s cheddar och att återigen ställa min fråga. Bredvid mig hade en man i gul jacka just köpt ett bröd för £1, de enda pengarna han hade tydligen, och han sa att han kunde visa mig var jag kunde hitta öl. Visst tänkte jag och väntade på honom innan vi gick till några ställen. Jag sa att jag hade speciella önskemål och han frågade innehavarna om de hade någon belgisk öl, ett ställe hade Leffe men jag tycker inte om den.

Han frågade vad jag skulle göra och jag svarade och han frågade om han fick hänga på och jag tänkte att ”det vore kanske kul med lite sällskap” men jag ångrade mig ganska kvickt för han var trots allt rätt konstig. Som tur var ställde han samma fråga igen och då sa jag att jag nog skulle åka till Borough Market och Utobeer istället och han frågade om jag hade lite pengar han kunde få för personen han skulle bo hos var tydligen inte i staden. Jag sa ”nej det har jag inte men du kan få en cigarett”, sen gick jag ut på Charing Cross Road innan jag svängde upp på Greek Street igen.

Längre upp på gatan fanns en vin och sprit-butik vid namn Milroy’s som såg ut att kunna ha öl, men nej. Däremot ett stort sortiment whisky och innehavaren (?) var trevlig och svarade utförligt när jag frågade om han visste var jag kunde hitta öl. Han beklagade sig över det skrala utbudet i området och hade uppenbarligen koll. Han föreslog Whole Foods några hundra meter därifrån, de skulle i alla fall ha Samuel Smith’s Organic Lager. Jag hade gärna gått till butiken igen bara för att samtala lite med innehavaren och se på all whisky. Priserna var inte alls tokiga, bland annat Glendronach 15 years Revival för 410 :- eller så, på Systembolaget går den för 529 :-.

Whole Foods hade enbart lager och på köpet organisk sådan. Jag köpte nämnda Samuel Smith’s och en Caledonian Golden Promise, och en påse chips. Strax därefter satte jag mig på Soho Square för att äta och dricka. Vid det här laget hade det gått ett par timmar sen jag var uppe vid Hampstead Heath och det hade förmodligen lönat sig att antingen åka till Kris Wines eller Utobeer istället för att virra runt i Soho med omgivning.

Ölen var inget vidare men Golden Promise gick definitivt vinnande ur striden med lätt söta toner av honung och nektar. Bäst var cheddarn, hoppas jag kan hitta den i Stockholm, och chipsen, mm havssalt.

För att väga upp de två tråkiga ölen satte jag mig på tunnelbanan till Victoria och Cask Pub & Kitchen.

Read Full Post »

The Market Porter är en av de större pubarna i området kring London Bridge och pittoreska Borough Market. Belägen i en stor tegelbyggnad precis invid marknaden tar den gröna träfasaden dekorerad med blommor (ett vanligt inslag på Londonpubar) dig till en tid av småhandlare och specialister. Varför det också är så trevligt i Borough Market, eftersom det är precis vad marknaden består av; det är inte svårt att föreställa sig att inbilla sig vagnar i antågande. Exteriören spelade även en roll i filmatiseringen av Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, där den omvandlades till en bokaffär och låg granne med trollkarlspuben The Leaky Cauldron.

Interiören är brittiskt anspråkslös med enkla träpaneler och tappmärken täcker väggarna. Problemet är att puben är alldeles för stor och uppdelad för att lyckas med vardagsrumskänslan som inredningens enkelhet verkar antyda. Under mina besök infann sig aldrig den familjära stämningen som jag eftersöker, även om många andra uppenbarligen upplevde den.

En fredag vid klockan 13 var puben synbarligen fullproppad och besökarna vällde ut på trottoaren. Hur skulle jag få plats? Vad jag inte tänkte på var förstås att man i Storbritannien är tillåten att ta med sig sin öl ut på gatan och det var sol och varmt i luften, och således fanns det gott om plats där inne.

Den här dagen var besökarskaran en salig blandning av gammal och ung, t-shirt och slarviga kostymer. Tiotalet handpumpar och inget av ölen provade gjorde att det krävdes viss betänketid innan jag beslutade mig för Harvey’s South down Harvest Ale. ”Inside or outside?” Skillnaden var glasen, jag föreställde mig att jag eventuellt skulle vilja stå ute en stund så jag valde ett plastglas. Som namnet antyder är det ett säsongsöl, och det ligger på 5% och är bryggt med enbart Fuggles-humle.

Ett val jag var mycket nöjd med, ölet doftade och smakade delvis rått av omältat sädesslag, en lätt arom av karamell och en återhållsam, välbalanserad humle.  Känslan av en tupplur i en eka på ett lugnt hav under en klar himmel, ett lugnt och vänligt öl.  Intressant nog var munkänslan jästig, liksom kornig. – 88/100

Strax innan jag druckit upp dök det äntligen upp en sittplats i hörnet av baren. En herre som druckit en Corona och läst The Sun reste sig för att gå, tyvärr tog han med sig tidningen… Det var dessvärre svårt att få sig en pratstund med den walesiska bartendern, det var alldeles för mycket folk.

Att beställa var dock inga problem och jag bad först om några smakprov, bland annat ingefärsölet Funfair Teacups som inte var någon höjdare; gråvit i färgen och smak av ja, ingefära får jag anta, jag tog inga anteckningar. Jag tog istället in ytterligare ett öl från Harvey’s, Sussex Bitter, en bitter på 4% som inte gjorde särskilt mycket väsen av sig.

Sen var det hög tid att ta bussen till Covent Garden för att besöka The Harp och därefter Jermyn Street…

Read Full Post »