Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘vardags’ Category

Rom

Satt en stund på Söders hjärta i lördags och var sugen på ett glas rött från norra Rhone, vilket jag hade kunnat lista ut att de inte hade. Öl ville jag i alla fall inte dricka så jag tog ett glas husets… Det skulle jag inte gjort, någon jävla malbec, ungfruktig och sur. Helt meningslös. Efter några munnar upptäckte jag att det fanns rom, därtill ett par rätt trevliga sorter, till priset av 25 kr/cl. Jag beställde därför lite Ron Zacapa 23 och 1796 Ron Antiguo de Solera.

Ron Zacapa 23

Len (”tänk Tropicanas tropiska fruktjuice” har jag skrivit), oljig, varm, söt, russin, mint, fikon, kokos, vanilj, färskt trä, kakao, pulvrig doft, avrundad, alkoholen bränner till en aning i munhålan men är silkeslen under sin färd neråt genom strupen. Gott.

Santa Teresa 1796 Ron Antiguo de Solera

Mer riv än ovan, lätt spritig näsa, söta päron, äpple, kakao, kokos, smör, smörkola.

Read Full Post »

Lost Abbey Judgment Day.

Kloakbrun vätska (råkade störa jästen) med ett stort ljust, brungult skum. Doftade lakrits, russin och torkad frukt. Smakade plommon, lite kaffe, lakrits. Skulle behöva flera år i källaren för att lugna ner sig, alldeles för obalanserad.

Min julafton firade jag ute i Åkersberga med min pappas småborgerliga familj. Till varje julafton brukar de införskaffa någon flaska sprit av finare sort, detta år var det en Armagnac. Clos des Saveurs. Doftade gott av nougat och trä, men smaken lämnade en del att önska. Trä och ett torrt och väldigt abrupt avslut. Nja…

Till julbordet fanns Slottskällans Tomte & Nisse och Nynäshamns Mysingen. Nisse var som vanligt tunn, blaskig och lätt nötig. Mysingen tycks ha gått ner sig en aning och förlorat en del av sin kryddighet, eller så har jag utvecklats. Svårt att avgöra. Tomte var däremot helt perfekt för stunden med sin välbalanserade beska.

Jag åkte hem, in till stan, på kvällen och hamnade på Wirströms. De hade inget särskilt att erbjuda i ölväg. Jag drack Hell, Maredsous 6 och av någon anledning Spitfire. Vad de däremot hade var en bra spellista:

”helt fantastisk spellista hade dom, med primitives, the la’s, house of love, chapterhouse etc!”

”bästa dj:n i stockholm är en itunesspellista på ett turisthak i gamla stan”

Tragiskt. Och att skittidningar som DN På Stan gör allt för att skyla över den kris som råder i Stockholms usla uteliv. Nåja, mer om det en annan gång, jag blir bara agiterad av att skriva om dem nu.

På annandagen återvände jag till Åkersberga för att fira min farbrors födelsedag som han valde att fira då när hela familjen var samlad på ett ställe. Det är alltid ett nöje att sitta vid bordet när han har lagat mat, han är inte bara Systemetanställd och en mästare på vin utan också en jävel på att laga mat.

Innan förrätten tog vi oss ett glas av en brödig och äpplig Franck Bonville Grand Cru Millésime 2002. Förrätten bestod av en jordärtskockssoppa med fänkål, pilgrimsmussla och kungskrabba i. Den var i mitt tycke en aning för söt, och även om kungskrabban, som min pappa påpekade, hade sina förtjänster i det att den bröt av med lite sälta så var jag inte särskilt förtjust i konsistensen (aldrig ätit krabba tidigare). Till det serverades ett vitt vin från 1989 som jag glömde teckna ner, så jag får återkomma med namn senare. Underbar doft av vax och färskt, hårt (ja, eller tänk på det här materialet som omsluter mobiltelefonen i lådan när du köper den, vet inte om det är gummi) gummi.

Varmrätten var utformad till att passa vinet vi hade från min pappas födelseår 1967, som han nu valde att korka upp. Hjortfilé med rotsaker och en svampragu (det var denna som särskilt var till för vinet) på fikon och pinjenötter. Vinet i fråga var en Barolo (ska kolla upp övriga detaljer) vars kork tyvärr smulades sönder när den skulle öppnas. Det gick dock bra att dricka ändå, även om det kanske tog udden av utseendet på det oerhört ljusa, röda vinet. Vinet i sig var en enorm uppvisning i tjärna, fisk & hamn, trä, rök och tobak. Ibland förnams även viss syrlighet. Utöver Barolon fanns med oss en Bourgogne Musigny från 1985. En elegant sak, kryddig med torkade jordgubbar och fisk.

Till efterrätt serverades enbärspannacotta med sockerflarn och varma hjortron. Till det en flaska Coteaux du Layon från Domaine des baumard (1990), med tydlig passionsfrukt- och enbärskaraktär, ett fint val till rätten.

Read Full Post »

Karamellkok & kyla

Efter att under en vecka drömt mig bort till tiden då alla affärer inhystes i små bodar med allting i glaskärl gav jag och en vän oss på att koka karameller. Klassiska hårda karameller, ideala för strutar och att ta av på bussen hem under kvällning. En sats med honung, en med kiwi och en med hallon. Glad i hågen möts vi upp vid Coop och köper druvsocker, citronsyra, kiwi, hallon och honung. Det här kunde ju inte vara så svårt. Koka enorma mängder socker (och lite vatten), blanda i smakämnena och vänta tills det antar samma fasthet som deg och börja forma. Problemen uppenbarade sig då här, sockermassan stelnade inte!

Vid första försöket delade vi upp satsen i två för att ge den ena smak av kiwi och den andra honung, vilket vi påförde efter koket. Kiwidelen blev alldeles för rinnig men honungen hyste vi ändå visst hopp för, och vi försökte desperat påskynda processen genom att slänga in den i frysen medan vi kokade kiwisatsen igen. Men det var bara att hälla ut.

Med nästa sats, hallonen, blandade vi samtliga ingredienser i koket. Vi drog dessutom ner på vattnet och hällde i några droppar grädde. Den här gången såg det länge lovande ut (och hallon är ju så gott!) och det var inte på när så kletigt som innan och vi väntade hoppfullt, men utan resultat. Tydligen kan det ha varit så att vi inte uppnådde tillräckligt hög temperatur i koket (även om sidorna nedan verkar hävda att den utsatta koktiden (som vi följde) ska räcka). Tyvärr tror jag inte att någon i min närhet är tillräckligt erfaren eller gammal för att ha pysslat med sådant här, men jag ska testa att ringa min farmor och se vad hon har att säga, och förhoppningsvis ge det hela ett nytt försök!

Recepten:
http://www.kokaihop.se/recept/harda-gammeldags-karameller-grundsmet

http://frunpagarden.blogspot.com/2007/12/tjong.html

Därefter ringde min pappa för det var tydligen så att vi skulle dricka en öl på Oliver Twist. Ja, varför inte? Han drack en Fishermans IPA och jag tog en Anderson Valley Boont Amber Ale. Fishermans var inte mycket att ha som IPA sett, doftade av mossa och kanske lite kuststad och smaken gick i stouttoner och hade en lätt känsla av kuströkeri. Boont Amber Ale doftade blöt hund, parfym och fuktiga vissna växter. Smaken var lätt parfymerad, ingen höjdare. Pappa var sugen på stout efter att ha förälskat sig i Dugges ½ Idjit! och köpte min och bartenderns inrådan Victory Storm King Imperial Stout, till det facila priset av 89 kronor. Jag tog bara några sipp men jösses! Enorm efterbeska och den Firestone Walker Pale Ale 31 (?) som jag råkade (hade visst druckit den tidigare) beställa smakade i stort sett ingenting. Han sa sig dock föredra ½ Idjit!

Idag gick jag och en annan vän till Djurgården. Med snön och allt tyckte jag att det lät som en bra idé att sätta sig på en bänk och dricka varm choklad. Det var det inte. Särskilt inte eftersom min jacka är en vårjacka, dvs enbart ett tunt lager tyg, mina skor varken gjorda för snö eller kyla och mina tunna fingervantar trasiga. Så det var till att hälla i sig chokladen och retirera hem till värmen och Cilla Black.

Read Full Post »