Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2015

Intervju med Tim på NK Ölbar

NK Ölbar har skaffat sig en ny bartender, som också råkar vara min gode vän Tim. Jag tog tillfället i akt att intervjua honom.

IMG_2875-doris

Hej Tim! Hur tillkom ditt ölintresse?

Jag skulle säga att mitt ölintresse har rötterna i hemmet. Det hela började nog med ett matintresse tack vare mammas goda mat och helgmåltider, som vid arton år fyllda kombinerades med gott vin. Jag tyckte att vin kändes knepigt att lära sig och började istället prova olika öl från Systembolaget när jag hade åldern inne. Köpte nog alldeles för mycket dåligt i varje släpp under en period, men jag lärde mig en hel del.

Sommaren 2012 fick Nynäshamns Ångbryggeri och deras 15-årsjubileum mig att börja med ölnörderiet på riktigt. Jag drack stilar jag aldrig hört talas om och imponerades av hur öl kunde smaka. På den vägen är det.

Hur ser din bakgrund i ölvärlden ut? Vad gjorde du tidigare?

Någon professionell bakgrund inom ölvärlden har jag inte. Men som kock har jag däremot sökt mig till krogar med öl som dryckesinriktning, till exempel The Flying Elk där jag lärde känna Robban Rijns som hade hand om ölen. När han var med och anordnade en ”beer makers dinner” med Mikkeller och Frantzén bjöd han in mig att hjälpa till i köket. Efter min tid på Flying Elk gick jag dit under en period och Robban delade generöst med sig både av nyinkommen öl och sin passion för drycken.

Förutom det har jag nog mest lärt mig av att prova, prata, resa, läsa och även bryggt öl med hjälp av vår gemensamma vän Oliver.

Vad innefattar din position på NK Ölbar?

Min tjänst på NK Ölbar är annorlunda mot vad jag gjort tidigare. Det är väldigt härligt att vara en del av ett sådant unikt och bra koncept, en stor möjlighet för mig. Tanken är att jag ska vara Linda Linnérs (Köksmästare/Barchef) högra hand.  Att jag ska kunna hålla kontakt med leverantörer, inköp, förstå ekonomidelen, ordna events och annat kul man kan hitta på i baren. Några större förändringar blir det nog inte i sortimentet, jag gillar Lindas tänk och kommer försöka hjälpa till att hålla i den röda tråden. Kanske slinka in några av mina favoriter såklart!

Har NK Ölbar en särskild kundtyp?

Den vanligaste kundtypen på NK Ölbar är ölnörden i åldern  25-45 år. De kommer för att dricka något särskilt eller för att visa sina något mindre ölintresserade vänner vad NK Ölbar innebär. Många blir ofta positivt överraskade över var de har hamnat. Jag tycker att miljön nere i NK Saluhall och Ölbaren är lugn och avslappnande, vilket återspeglas i våra gäster.

Har ni några särskilda satsningar på gång? Personligen saknar jag tysk öl i Sverige, men den ryms ju inte i den moderna innebörden av begreppet hantverksöl.

Tillsammans ska vi försöka utveckla baren ännu mer. Vi söker alltid nya bryggerier att samarbeta och ha events med. Vi har exempelvis just haft en Oktoberfest.

Vad tror du blir nästa trend inom ölvärlden, är det dags för lagern att blända ölnördarnas horisont? Gemensamt för hittillsvarande trender skulle jag säga är att ölen som bryggts ofta är överlastad på samma vis som Amarone, att det rör sig om ”smakexplosioner” och att det gärna ropas efter mer av allt. Kan detta göra det svårt för en stilren pilsner att slå sig fram i dessa marker?

Du har såklart helt rätt vad det gäller öltrender. En smakexplosion uppskattas mycket av många, det var vad jag själv föll för. Jag tycker att efterfrågan på balans och även lägre alkoholhalt har blivit större den sista tiden. Det blev lite mycket obalanserade humlebomber där ett tag. Nu är det mest humlade hantverksöl i amerikansk stil som står på hyllorna i livsmedelsbutikerna, men jag hoppas vi får se mer av även till exempel mörkare eller syrliga stilar bland folkölen. Den lilla vågen med Berliner weisse tycker jag kan få stanna. Jag gillar att brettanomyces, mjölksyrabakterier och helt spontanjästa öl fått större plats på vår ölscen. Men vad nästa trend blir känns väldigt svårt att säga, just nu är vi nog inne i balans. Och kanske märkliga ingredienser…

Finns det någonting du saknar hos de svenska bryggerierna?

Jag tror att många bryggerier kan vinna på att inrikta sig mer, göra vad man är bra på och försöka hålla jämn kvalitet. Brekeriet, Närke, Nynäshamn och Skebo Bruksbryggeri är exempel på några svenska bryggerier jag tycker har gjort det väldigt bra.

Har du en särskild favorit bland de svenska nykomlingarna (jag vet att du har ett gott öga till Nynäshamn)?

Nynäshamn, min hemstad, har såklart en stor plats i hjärtat! Jag drack Bedarö Bitter som artonåring utan någon som helst aning om vad det var. Idag är det enligt mig en av de öl bästa vi har här i landet. Bland alla nykomlingar känns Tempel som en stark utmanare. Ser fram emot att få dricka mer av dem. Jag tycker även att Nääs är starka med stilenliga och rena öl. Mer sådant!

Som någon med ett stort matintresse, har du en minnesvärd upplevelse av mat och dryck som du skulle vilja berätta om?

Det första jag kommer att tänka på är mitt besök på Restaurang Volt för två år sedan. Jag minns ingen särskild kombination men jag var otroligt imponerad över hur väl rätterna passade till respektive dryck. Dryckesmenyn bestod av vin, cider och öl vilket gjorde det hela ännu bättre. Att man inte fastnar i en specifik dryck och istället ser till rätten, vad den behöver för smaker för att lyftas. Det kräver en bredare dryckeskompetens, och är därför ännu mer imponerande.

Read Full Post »

Berlin, dag ett

(Varning, bilderna blir sämre i takt med att texten fortlöper)

Detta blev en något märklig resa, då jag åkte med släkten och de hade svårt att komma i från sina arbeten samma dagar. Därför kom vi dit vid tolv i lördags och åkte hem halv tio på måndagskvällen. Med många stängda barer och butiker under främst söndagen var jag tvungen att sålla bland öldestinationerna, men lyckligtvis låg butiken Hopfen & Malz mer eller mindre på vägen från flygplatsen till hotellet. Och vilken pärla det var. En hel vägg med hundratals olika pils, helles, dunkel, kellerbier och weisse. Jag gjorde det enkelt för mig och bad den trevlige butiksinnehavaren att hjälpa till att välja ut en samling öl. Efter att ha ställt någon dum fråga om vad som var bra fick jag ett milt tillrättavisande. Han tog givetvis inte in dålig öl. Jag funderade kort, kunde de stämma? Han hade svarat utan tvekan och med fullständig övertygelse. Ett sortiment som speglade butiksägarens preferenser, den raka motsatsen till Systembolagets utbud som ska anpassas efter konsument. Den möjligheten skapar förstås en helt annan kärlek till drycken hos de som har hand om den. Nåväl, jag ska inte svamla vidare om det. Utöver de tyska hyllorna fanns också ett par mindre med amerikansk och belgisk öl (tror jag, kastade inte mer än ett snabbt öga) och ett antal kylar med blandad öl av olika sorter för direkt konsumtion. I stort sett alla inhemska öl kostade 1.42€. 1.42. Det kunde man leva med.

IMG_2968IMG_2970

Vissa av dessa köptes på annat håll, men detta var vad jag tog med mig hem

När vi var färdiga ringde ägaren en taxi som tog oss till hotellet Nikolai Residence på Am Nussbaum, inte långt från Alexanderplatz. Ett i sig mindre roligt område som rummet mer än väl kompenserade för. Badrummen var ljudisolerade och sängkuddarna hade både rätt stuns och formbarhet. En bit mat på ett ställe runt hörnet och en diacetylinfesterad Veltins pils senare var vi åter på hotellrummet och jag kunde slutligen öppna gosen som köptes på Hopfen & Malz. Innehavaren avrådde från nämligen från att föra med sig den hem, då han hade hört om hur kunders flaskor exploderat i resväskan. Kapsylen var dessutom rostig och dan.

IMG_2878

Just denna öl var brygd i gosens födelsestad, Goslar. Dagen efter kom vi att avsluta med ytterligare en likadan flaska. Det första exemplaret hade alldeles för hög sälta, i den andra flaskan hade saltet kommit till rätta och den eftertraktade fruktigheten framträdde. Den gick inte upp mot Ritterguts men för den som ogillar de amerikanska varianterna är den värd att köpa.

Vi hade bord bokat till 18.30 och alltså inte mycket tid att dra runt på stan. Min plan var att promenera till Leibhaftig i Prenzlauer för en öl. De visade sig dock inte öppna förrän klockan sex och det blev istället en snabb Schöfferhofer i brist på bättre.

Middagen skedde på vinbaren Cordobar på Große Hamburger Straße. Stället har en meny bestående av smårätter och byts ut varje månad. Tanken är att det ska fungera ungefär som tapas, att man beställer in olika rätter och delar på dem vid bordet. Just vår meny var tydligt inspirerad av sydöstra Asien med till exempel många fräscha thailändska smaker, mycket koriander och hetta.

12021795_10153445430452025_983199265_n

På det stora hela påminde många rätter väl mycket om varandra och det som stod ut mest var en lax med en knäckig inramning i form av ett flarn, avrundad med ricotta. Också den starka Pimientos de Padron med anklever och oregano var god.

IMG_2882 IMG_2885

Den grillade zucchinin med miso och mandelmjölk var visserligen intressant men konsistensen lämnade en del att önska och den brända smaken blev alldeles för mycket för våra österrikiska pinot noirer. När revbensspjällen serverades blev jag lätt illamående. Resten av familjen gillade dem däremot. I övrigt var maten välsmakande, om än inte fantastisk.

IMG_2888 IMG_2896

Efterrätterna… Chokladkaka med passionsfruktgrädde och ett slags anrättning med maräng, kaksmulor, hallon, jordgubbar med mera och en mitt med något slags underbar syrlig vätska. Till detta en Auslese från Dönnhoff, jatack.


IMG_2897IMG_2899IMG_2898

Mot slutet av middagen försämrades servicen märkbart och vi fick vänta många minuter både på kaffet och på notan. Dessförinnan var sommelieren och servitrisen lyhörda och effektiva.

Resten av sällskapet ville gå hem och jag tog med mig min syster för att gå förbi Herman Belgian Bar, där de skulle servera årets Zwanzebrygd. Jag hade väntat mig att jag i värsta fall skulle ha chans på den nästa dag, eftersom förra årets öl fanns kvar i flera dagar på Akkurat. När vi kom dit visade den sig dock vara slut sedan ett par timmar. Som tur var för oss planerar jag gärna i förväg och Leibhaftig låg bara några minuter längre bort. Ett modernt ställe med stammiskänsla och tre fat, en dunkel, en pils och en veteöl som de bryggde själva (ok, jag är ej hundra på detta) under namnet Wanke Bräu. Pilsen var ren med ljust bröd och toner av nektar och vitsippa. Veteölen var bryggd med amerikansk humle och därför med en otroligt fruktig doft, där passionsfrukt framträdde tydligast, nästan en kvalitet av ett slags tropisk juice för vuxna. God men något för besk. Jag vill helhjärtat rekommendera att man besöker stället och främst provar deras pils (om man inte råkar föredra besk veteöl) på uteserveringen som ligger ut mot en lummig, nästan otrafikerad boulevard.

IMG_2904 IMG_2905

Read Full Post »

Thornbridge Jaipur har utgått

Sedan ett år har Thornbridge per Systembolagets instruktioner tappat Jaipur på 33 cl-flaskor för att inte strykas ur sortimentet (möjligen fick de slåss i en ny offertprovning vid tillfället? Troligen inte, eftersom de redan fanns på 50 cl). Detta har av någon visat sig fungera mindre väl för Thornbridge, varför de nyligen återgick till sina karaktäristiska 50 cl-flaskor. Med Systembolagets stelbenta regelverk innebar det dessvärre också att butikens överlägset bästa IPA försvann. Tragiskt. Framöver är man därför tvungen att beställa från Frankrike för att få tag på Thornbridges flaggskepp.

Read Full Post »

Read Full Post »