Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2012

Det har varit stiltje på bloggen… Eventuellt följs detta inlägg upp av ytterligare texter om Madrid och därtill ett om BrewDogs förhållande till de politiska vindarna i dagens Europa och ett om cask och keg. Kanske glädjer det någon.

Under tonåren var utomlandsresor med familjen föga lockande, jag skydde solen och ville helst vandra runt i historiska städer, medan de föredrog att sola och bada. Med åren öppnar sig dock nya intressen och möjligheter, alkoholen blir en orsak att ge sig ut i världen. När morfar hörde av sig beträffande sin sjuttioårsdag och undrade vilka som vore intresserade att åka till Madrid var jag därför inte sen att tacka ja. Det vill säga efter en snabbkoll på ratebeer… Att lita på ratebeer kan förvisso vara vanskligt, men det är ett bra verktyg för att skaffa sig en någorlunda koll. Utmaningen under denna resa bestod av att lyckas styra de andra mot mina utflyktspunkter. Någonting som visade sig enklare än jag på förhand trott.

I Madrid finns fyrtiotre platser utmärkta, som ska sälja kvalitetsöl. Detta kan variera från utbud med belgiska trotjänare som Duvel och Westmalle, till spansk hantverksöl eller internationell (främst nordisk (Mikkeller och Lervig var populära under min resa) och amerikansk) dito. Sett ur ett västeuropeiskt perspektiv är emellertid Spanien ganska eftersatt vad det gäller öl (Barcelona har fyrtiotvå platser på ratebeer). Men liksom i övriga Europa spirar en ny ölkultur. Under besöket stötte jag på ett drygt tiotal hantverksbryggerier, av relativt jämn kvalitet men i avsaknad av tillräcklig komplexitet för att ännu kunna mäta sig mot internationella brygder. De kanske bästa ölen var en amerikansk pale ale frånCerveza Dougall’s som heter 942, en svårslagen hinkaröl. En annan favorit var Tyris VIPA, som jag nu ser skulle föreställa en india pale ale (V:et står för Valencian). Flaskan jag drack förde mina tankar till Orval, varför den uppenbarligen var infekterad med brettanomyces.

Efter ankomst tog vi tunnelbanan dit vi skulle bo och fick i oss tomat, serrano, bröd, vindruvor (vilka vindruvor därtill!) och Mahou. Valet i den lilla livsmedelsbutiken hade stått mellan Mahou och Heineken, som säkert står under samma konglomerat (detta orkar jag inte kolla upp just nu). Det första barbesöket blev BAR Animal, där vi också kom att avsluta vistelsen, som låg på behändigt avstånd från mina morföräldrarnas och min morbrors hotell.
Baren ligger på gatan Hartzenbusch, i ett område som rymmer en stor mängd andra barer och restauranger, många till synes med tyska kopplingar, och öppnade för ungefär två månader sedan. Rummet var avlångt och möblemanget avskalat modernt. Under fredagkvällen var det fullspäckad med unga spanjorer. På en griffeltavla stod maten och fatölen uppskrivna.

 

Vi hann knappt se oss omkring, än mindre undersöka öllistan, innan en bricka med oliver i tioöringsstorlek och ett slags strimlade chips stod framför oss. Även om det inte var som i södra Spanien, där man får en tapas med varje dryckesbeställning, fick vi i de flesta fall något slags tilltugg vid första beställningen.

 

Då vi vid första besöket redan hade ätit blev det ingen mat förrän vid det andra tillfället. Priserna kan tyckas väl tilltagna, och kan i vissa fall vara det, så det kan vara klokt att höra sig för om storleken på den tallrik man väljer att ta in. Exempelvis beställde vi in tortilla de patatas och delade på fyra personer, vilket kanske var lite i underkant, men jag tror att en sådan och en väl vald andra tallrik skulle räcka gott och väl åt tre personer. Om man inte har lust att spendera en resa på ölsafari så är denna omelett på egen hand en orsak att besöka Animal. Efter ett flertal tortilla de patata genom åren hade jag slutligen tröttnat, nej, i själva verket var jag aldrig riktigt förtjust i det. På BAR Animal är den emellertid världar från den svampiga och grovskurna omeletten jag var van vid, när jag skar ut en bit var ägget nästan på väg att rinna iväg och det var som smält guld inte som en urblekt disktrasa och potatisen var jämnt skuren i skivor och bjöd lagom motstånd för att egga en till ytterligare en tugga.


Gemensamt för Madrids barer är ett skralt fatutbud, vilket är synd för jag hade gärna provat fler spanska öl på tapp, och Animal har blott sex stycken kranar. Under våra besök fanns bland annat två olika IPA från Londonbryggeriet The Kernel, Handbryggeriets Dark Force, en italiensk svart IPA (som dessvärre inte var mycket av den sorten), The Perfect Crimes kryddiga European Blonde, några olika BrewDog (för den som dricker sådant) och Mikkellers Big Worse Barley Wine. Den sistnämnda kostade ungefär sjuttio kronor för en pint, vilket min morbror, på min inrådan, slog till på. Ja, jag föreslog inte en pint, men jag förstod honom, det är ingen öl man vill ska ta slut.

Antalet olika sorters flaskor i deras kylar var sisådär femtio stycken och Mikkeller, BrewDog, Struise, De Molen och Hoppin’ Frog var välrepresenterade. Annat smått och gott var till exempel Clown Shoes Vampire Slayer och Port Brewing Mongo IPA. Detta är dock ingen bar man än så länge (vissa finns att tillgå på Animal, men ägaren Tibor menade att den spanska hantverksölen generellt håller för låg kvalitet idag) går till för att dricka spansk hantverksöl. Å andra sidan kanske man vill smyga in en Hoppin’ Frog & De Molen Super-Charged Saison (för all del god, men varför envisas med att kalla den för saison när den inte delar någon karaktäristik med den ölstilen?) eller en Mikkeller & Grassroots Wheat is the New Hop (drick den när helst du kommer över den) under resan.

 

När jag, lycklig av trevligt bemötande och med ett glas Super-Charged Saison i handen, gick till bardisken och började att samtala om samarbetsöl visade det sig att han bara tio minuter tidigare kopplat på Mikkellers och Lervigs fjortonprocentiga DIPA Double Eye PA. Men klockan var sen, pengarna hade sinat och vi var tvungna att gå upp halv åtta följande morgon, så vi ropade in notan. Och det tog en faslig tid, nästan en smula irriterat undrade vi varför det dröjde så. Servitören log och pekade mot fyra glas vid en av tappkranarna. Strax därefter ställde han ned en bricka med fyra till brädden fyllda ISO-glas på vårt bord.

Read Full Post »