Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2011

Skillnaden mellan Mariage Parfait och Boons andra geuze är den att ölet som recenseras här är deras prestigeöl. Det innebär att man väljer ut den bästa lambicen till blandningen och den äldsta delen är tre år gammal eller äldre, till skillnad från Boon Oude Geuze som nöjer sig med tvåårig lambic. Utöver det är också alkoholhalten högre, en för lambic hisnande 8%.

Drucken i två omgångar, vid andra upphällningen tabbade jag mig och glömde av jästfällningen på flaskans botten…

Aromen är druvig och vinös, rena stalltoner och torkat hö, alltså inte som exempelvis Drie Fonteinen Schaerbeekse Kriek som är späckad med komockor och annat smuts. Det finns tydliga fruktiga inslag av clementin, hallonkärnor, första gången jag drack ölet (vilket kan ha varit en 2003a, för ett år sedan) fann jag mycket banan. I bakgrunden döljer sig en  lätt rostad ton av kaffe.

Syran går på hårt och drar hela tungan bakåt, frisk och druvig, som brukligt också lätt och slank, trots det så är ölet absolut en aning fylligare än mycket annan geuze. En metallisk syra dröjer sig kvar.

En knapp femhundring för tolv flaskor från beställningssortimentet, ett givet köp till det priset! Jag kan mycket väl tänka mig att servera ölet som aperitif vid en framtida bröllopsfest. Bryggeriet uppskattar själva den möjliga lagringstiden till ungefär 20 år. Importen sköts av Brewery International Sweden AB som bland annat plockar in underbara Rodenbach Vintage 2007 (antar jag, eftersom de saluförde ölet under Öl- & whiskymässan i höstas) till Systembolaget i vår.

Jag slog också upp ett glas Père Magloire XO, en calvados som landar på 419 kronor för 500 ml på Systembolaget.

Doft: Parfymerat, blommig av pelargon och nektar, mynta, oljefärg och målarduk.

Smak: Spänstig och fräsch av unga äpplen, ljus choklad, ligger som en smältande chokladbit på tungan, len och mjuk. Lång eftersmak av mandel och trä.

Mycket gott!

Read Full Post »

Strömsholms Malakias 2010

Flaska nr 2 av 1000. Jag öppnade flaskan i förrgår (måndag) och då skummade det över och jag förlorade fem-sex centiliter, trots den redan låga flasknivån, och oron över infektion infann sig. Den var tack och lov obefogad och flaskan smakade som den skulle, varpå jag hällde upp och återförslöt.

Ölet skummar väldigt lite och det lätt gultonade vita skum som bildas är uppbyggt av stora bubblor. Jag är tämligen säker på att den betedde sig likadant första gången jag öppnade flaskan, även om Ofiltrerat skriver det motsatta om sin flaska. Antar att det har att göra med utbrottet som inträffade när jag öppnade flaskan.

Arom: Första sniffen avger en svag rökarom, följt av en angenäm kärnfruktig bas med kiwi i spetsen och, som Ofiltrerat träffsäkert noterade, textilplåster.

Smak: Mycket av kärnor, en behaglig efterbeska av grapefrukt och bittert gräs.

Elegant, gränsar till en red ale skulle jag säga, dock utan den spretighet jag förknippar med ölstilens beska.

Mycket gott öl, men inget för den som förväntar sig rökta charkuterier.

Read Full Post »

För en vecka sedan fyllde min farbror 36 år och vi skulle då ha ätit middag hemma hos honom, vildand och en Chambertin-Clos de Bèze 1978 från Joseph Drouhin, dessvärre drabbades han av magsjuka och kvällen ställdes in. Förutom att middagen flyttades fram en vecka blev vildanden dålig, som tur var kom den till användning ändå, och min farbror tvingades äta all löjrom på egen hand…

Ikväll kom det till skott. Aptitretaren var anspråkslös i form av potatischips med havssalt från Kettle Brands, men utan tvekan välsmakande. De finns att köpa för 30 kronor på ICA på NKs bottenplan (Stockholm). Till det drack vi en två år gammal (2008) flaska av Deutz’ standardchampagne, Brut Classic. Fyllig, fruktig med mycket ung mandarin och söt grapefrukt, bra längd och lite mognad vid första sniffen.

Första rätten var en risotto med tigerräkor som ackompanjerades av ytterligare en champagne, den här gången Duval-Leroy 1996. Risotton var ytterst välsmakande, precis som det mesta min farbror lagar, och champagnen gick väl ihop med matens krämighet och fetma. Frisk syra, fylligt, mycket brynt smör, svaga svamptoner och nougat var vad rätten behövde. Det är alltid trevligt med mat som paras med champagne.

Varmrätten var som nämnt ovan tänkt att bestå av vildand, istället blev det skivat ankbröst. Vildanden kom till användning då min farbror gjorde fond till den underbara rödvinssås som han hade pysslat med under tio timmar och serverade till ankan. På tallriken fick de sällskap av svart trumpetsvamp (som oavsiktligt hade knaperstekts), fikon och en jordärtskockspure av högsta klass. Ankbrösten hade som brukligt stekts lätt innan vår ankomst och åkte sedan in i ugnen till att de nådde en innertemperatur på 58 grader och därefter skivats. Resultatet var strålande och det var svårt att hålla sig i från att ta mer (jag lyckades dåligt med det), man borde ju inte… Jag hade inte motsagt mig att ha en några skivor anka och en skål av såsen bredvid mig just nu. Till detta drack vi den i inledningen nämnda bourgognen, som under kort tid såldes i Systembolagets beställningssortiment för drygt ett år sedan till ett vrakpris av 900 kronor. Om jag förstod min farbror rätt så köpte han samtliga flaskor… Han hade tidigare provat vinet vid tre skilda tillfällen och nämnde att det föreligger viss flaskvariation, två gånger hade det hållit toppklass medan en av flaskorna förvisso var bra men inte alls låg på den nivå den borde.

Vi höll andan…

Modfällt konstaterade vi efter ett par sippar att vinet var lätt korkdefekt, inte på något vis illasmakande, och till följd av det utan mycket av den stora frukt som borde ha infunnit sig. Det ledde till viss diskussion kring lotteriet att öppna flaskor av stort värde, vågar man ta den chansen när det rör sig om flaskor värda tiotusentals kronor?

Vi kan dock glädja oss åt att, förutom Willi Schaefer Graacher Domprobst Spätlese, även få auslesen till Systembolaget om två månader, och det till ett pris av knappt 400 kronor. Det är med andra ord bäst att hålla hårt i pengarna fram till dess, så att man åtminstone kan unna sig en låda.

Read Full Post »