Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2010

Just one gaze
Into that turquoise haze
That’s all it takes
That’s all it takes
Just to take me down
You’re my definition of heaven
With my two feet still on the ground

Your colours and metal
Are racing round my room tonight
But I don’t need a drink
When I’m starting to think
About all things that you do right

And all my wounded memories
Evaporated straight into ghosts
They laughed and called it
Saying they were all a lesson
That I needed the most

And all the silent stars
They’re shooting round my galaxy
And all my dreams they shine
Vivid real when you’re next to me
And all my hopes got bound yeah
Wrapped up inside your destiny
And the only place I want to be
Is in the universe of you

I’ve got that condition without a cure
I’m missing you above all else
When I move in the universe of you
I don’t need anything else
So meet me in the ether now
We’ll see this planet just spinning round
The laws of gravity were meant to be broken
So why should we ever come down?

And all the silent stars
They’re shooting round my galaxy
And all my dreams they shine
Vivid real when you’re next to me
And all my hopes got bound yeah
Wrapped up inside your destiny
And the only place I want to be
Is in the universe of you
And the only time I’m really free
Is in the universe of you
And the only face I want to see
Is the one I see on you

http://www.mediafire.com/?jmjenvtdyoi

Read Full Post »

Lost Abbey Judgment Day.

Kloakbrun vätska (råkade störa jästen) med ett stort ljust, brungult skum. Doftade lakrits, russin och torkad frukt. Smakade plommon, lite kaffe, lakrits. Skulle behöva flera år i källaren för att lugna ner sig, alldeles för obalanserad.

Min julafton firade jag ute i Åkersberga med min pappas småborgerliga familj. Till varje julafton brukar de införskaffa någon flaska sprit av finare sort, detta år var det en Armagnac. Clos des Saveurs. Doftade gott av nougat och trä, men smaken lämnade en del att önska. Trä och ett torrt och väldigt abrupt avslut. Nja…

Till julbordet fanns Slottskällans Tomte & Nisse och Nynäshamns Mysingen. Nisse var som vanligt tunn, blaskig och lätt nötig. Mysingen tycks ha gått ner sig en aning och förlorat en del av sin kryddighet, eller så har jag utvecklats. Svårt att avgöra. Tomte var däremot helt perfekt för stunden med sin välbalanserade beska.

Jag åkte hem, in till stan, på kvällen och hamnade på Wirströms. De hade inget särskilt att erbjuda i ölväg. Jag drack Hell, Maredsous 6 och av någon anledning Spitfire. Vad de däremot hade var en bra spellista:

”helt fantastisk spellista hade dom, med primitives, the la’s, house of love, chapterhouse etc!”

”bästa dj:n i stockholm är en itunesspellista på ett turisthak i gamla stan”

Tragiskt. Och att skittidningar som DN På Stan gör allt för att skyla över den kris som råder i Stockholms usla uteliv. Nåja, mer om det en annan gång, jag blir bara agiterad av att skriva om dem nu.

På annandagen återvände jag till Åkersberga för att fira min farbrors födelsedag som han valde att fira då när hela familjen var samlad på ett ställe. Det är alltid ett nöje att sitta vid bordet när han har lagat mat, han är inte bara Systemetanställd och en mästare på vin utan också en jävel på att laga mat.

Innan förrätten tog vi oss ett glas av en brödig och äpplig Franck Bonville Grand Cru Millésime 2002. Förrätten bestod av en jordärtskockssoppa med fänkål, pilgrimsmussla och kungskrabba i. Den var i mitt tycke en aning för söt, och även om kungskrabban, som min pappa påpekade, hade sina förtjänster i det att den bröt av med lite sälta så var jag inte särskilt förtjust i konsistensen (aldrig ätit krabba tidigare). Till det serverades ett vitt vin från 1989 som jag glömde teckna ner, så jag får återkomma med namn senare. Underbar doft av vax och färskt, hårt (ja, eller tänk på det här materialet som omsluter mobiltelefonen i lådan när du köper den, vet inte om det är gummi) gummi.

Varmrätten var utformad till att passa vinet vi hade från min pappas födelseår 1967, som han nu valde att korka upp. Hjortfilé med rotsaker och en svampragu (det var denna som särskilt var till för vinet) på fikon och pinjenötter. Vinet i fråga var en Barolo (ska kolla upp övriga detaljer) vars kork tyvärr smulades sönder när den skulle öppnas. Det gick dock bra att dricka ändå, även om det kanske tog udden av utseendet på det oerhört ljusa, röda vinet. Vinet i sig var en enorm uppvisning i tjärna, fisk & hamn, trä, rök och tobak. Ibland förnams även viss syrlighet. Utöver Barolon fanns med oss en Bourgogne Musigny från 1985. En elegant sak, kryddig med torkade jordgubbar och fisk.

Till efterrätt serverades enbärspannacotta med sockerflarn och varma hjortron. Till det en flaska Coteaux du Layon från Domaine des baumard (1990), med tydlig passionsfrukt- och enbärskaraktär, ett fint val till rätten.

Read Full Post »